kall folköl och tekniska dokument

ju mer jag lär mig om macos x destå gladare blir jag.

fetaste finesserna jag lärt mig idag har med nya filsystemet som apple introducerade i och med mac os x panther (10.3) att göra. till saken hör också att apple inte ens lanserade dessa som features i releasen utan helt enkelt bara la till och var tysta.

ok. först lite teknisk fakta för att lättare förstå varför det är så bra.
fragmentering:
ett filsystem på en dator är sättet för operativsystemet att skriva filer till ett media på ett visst sätt. det innehåller funktioner för hur det ska hantera filer, kataloger, metadata, rättigheter och så vidare. filsystem bygger på kluster. ett kluster har en viss storlek som är ett fast värde som sätts under formateringen, t.ex 32kb. när en fil skrivs till ett filsystem så skrivs den över minst ett kluster. när filer blir lite större så behöver filsystemet dela upp filen och skriva över de lediga kluster det kan hitta. detta kan göra att en väldigt stor fil behöver delas i massor med smådelar och spridas ut på disken. detta kallas för att filen blir fragmenterad, och kommer då ta lite längre tid att jobba med.
i windowsvärlden brukar man prata om att när en dator är slö så får man defragmentera hårddisken. då kör man ett program som stuvar om på filsystemet så att filerna ligger så det går så snabbt som möjligt att använda dom.

macos x 10 kom med ett nytt filsystem, HFS+, en ersättare för gamla HFS. detta kallas även för Mac Os Extended File System och i 10.4 uppgraderades detta till att dessutom vara journalförande (skulle kunna blogga om det någon annan gång. tror iofs att de flesta skiter i vad det innebär)

ok. till nyheterna förutom journalföringen:

automatic file defragmentation:
om operativsystemet öppnar en fil som är fragmenterad över minst åtta kluster så kommer den automatiskt att flytta informationen till något ledigt ställe på hårddisken där filen kan ligga i ett stycke och således vara defragmenterad helt automatiskt. förutsätter givetvis att filsystemet har sådant ledigt utrymme.

adaptive hot-file clustering:
ok, detta är nästan smartare.
under tiden datorn används så kommer macos att hålla reda på småfiler som ofta läses men sällan skrivs till. efter hand kommer den att flytta dessa till de områden på hårddisken som går snabbast att läsa ifrån. i denna "hot-zone" kommer den sen att flytta bort filer som börjat ändra på sig så att där bara ligger småfiler som behöver kommas åt snabbt.


somnat än?