ja, vad ska man säga. jag har typ slutat att blogga. inte för att jag inte vill, utan för att jag inte orkar.
här kommer lite konstgjord andning i form av lite saker som hänt mig i veckan:
jag har hållit på och läst en riktigt tråkig bok, MCTS Self-Paced Training Kit (Exam 70-640): Configuring Windows Server® 2008 Active Directory i flera månader till och från och i tisdags tänkte jag att jag skulle ringa Adskills och boka in ett certifieringstest till någon gång nästa vecka. för att få slut på skiten.
men när jag ringde så fanns det tider samma dag och jag är ju känd för att vara trigger-happy så jag bokade det till 18.00 samma kväll.
hade 92,5% rätt.
firade genom att köpa tre stycken carlsberg hof och kolla på arlington road med damen.
i onsdags köpte jag en ny jacka som jag gått och suktat efter länge. glad i hågen på torsdag morgon stod jag inne på 7-11 och köpte kaffe då jag fick se min spegelbild i fönstret. vafan. den var ju typ som en kortärmad tröja. extremt mycket för liten.
givetvis hade jag inte tänkt på att testa den med kavaj och de extra centimetrarna som krävs i ärmlängd för att kompensera axelvaddarna i en dylik. fick springa hem igen och byta om, leta upp kvitto och packa ner hela skiten i en påse.
just nu är den på väg till en verkstad i helsingborg för att förlänga ärmarna med 4cm.
i tisdag hände en annan skum grej.
jag har vid ett tillfälle blivit utskälld av en kortväxt kvinna från fjärran östern för att jag bad om soya på min currygryta. i tisdags hade jag bestämt mig för att för första gången beställa "fried rice" på samma restaurang. när jag kommer fram till kassan står samma kvinna och ska ta betalt. när jag säger vad jag vill ha lutar hon sig mot mig, stirrar mig i ögonen och säger: "IGEN!"
igen?
jag vågade inte annat än att säga ja.
vet fortfarande inte vad hon menade.
Att stilla explodera med Björk bland fyrverkerier och fågelfjädrar.
Att svepas med i The Cures melankoliska popmörker.
Att nära nog gå i graven för att få dansa med Kraftwerks robotar.
Att helt gå upp i The Knife:s totalupplevelse.
Så ser våra drömmar ut. Just can’t get enough.
Vissa drömmar än större än andra. En dröm har alltid varit störst. Sedan starten 1992 har bandbokare, festivalorganisation och oräkneliga besökare drömt om en brittisk trio – om Gahan, Gore och Fletcher. Kanske skrattat lite uppgivet åt det emellanåt. De är för stora. Det går aldrig. Dream on.
De finns där – på dansgolv, i bandare, på personliga topplistor, i minnen. Ett band som levererat elektronisk spjutspets sedan 1980 – det band som är festivalens mest önskade genom åren. De står nu redo för världsturné.
Vi ger er festivalens mäktigaste bokning någonsin - världens största och mest inflytelserika elektroniska band. Ett fenomen som numera inte behöver någon presentation – er Personal Jesus, er Higher love, er Sweetest perfection.
Sätt dig ner. Andas lugnt. Enjoy the silence. Tänk på hjärtat.
Depeche Mode kommer till Arvika. Waiting for the night. Lev drömmen.
