depeche

ehar äntligen samlat kraft efter söndagens utflykt.

här kommer historien om ett gäng vänner som återigen åkte med Alstermo Buss för att se Depeche Mode.

jag vaknade tidigt på söndagen efter att ha låtit bli att festa på lördagen. jag, wille, lotta och karin åt kladdkaka och chips och spelade spel istället för att festa. kändes helt galet vuxet.
efter att ha stressat och letat skivor på söndagmorgonen så kom en taxi och hämtade mig och peter på spikgatan vid 10.30. färden fortsatte förbi fogdegatan där vi plockade upp dockan och öl.
inhandlade en varmkorv och ett sexpack folköl på rasta och steg ombord på bussen.
i nybro hoppade hellrazor på med bandare och festen kunde börja. ölen flödade och stämningen var hög i bussen tills vi märkte att folk som steg på ville lyssna på OS på radio. sjukt konstigt.
ingen tordes dock säga nåt åt oss som körde bergsprängare på högre och högre volym längst bak i bussen. ska man åka och kolla på depeche mode så ska man. vill man hellre lyssna på sport kan man stanna hemma. eller?
matpaus i gislaved där vi träffar sanna lundberg med vän som åker i den andra bussen. i den är det tydligen sjukt tyst och alla sitter och lyssnar på hockey. sanna tycker det verkar roligare i vår buss.
några timmar senare stiger vi av vid parkeringen vid ullevi. där strålar vi samman med mehdi och hans tjej. vi käkar på mcd och pressar i oss all öl vi har innan vi går in på skandinavium runt 19-snåret.
väl inne märker vi att det endast serveras folköl (för det rimliga priset 40 riksdaler) och att dom inte tar betalkort i varken barerna eller i stånden som säljer tröjor. deppigt.

när konserten börjar står vi nästan längst fram och börjar nyktra till igen.
svårt att beskriva upplevelsen i text men det var sjuuuuuukt bra. bättre än singles-spelningen 1998 och definitivt bättre än exciter 2001. 4-5 av det bästa låtarna från nya skivan och sen bara hits. världens bästa låtar levererade av världens bästa liveband. jag, mehdi och peter bara tittade på varandra när varje ny superhit började och skakade på huvudet med jätteleenden.
gahan var sjukt snygg i sin lindeberg-svid. svintighta, låga kostymbrallor. kostymväst och en ljus blazer med svarta, blanka slag.

resan hem var trång och jobbig. ångesten över att veta att klockan var mitt i natten och att jag ska ha möte med gymnasieförbundet och xerox 9.00 morgonen gjorde det inte lättare att sova.
c:a 4:20 stannade bussen vid rasta i kalmar igen och vi kunde ta en taxi hem.

det var värt allt slit.

7/7 är det dags i sthlm igen.