human league på berns

roddarbuss med engelska plåtar tidare på dagen:


spelningen (sjukt jävla bra):

oslo del 3

så var det då dags för konsert med psb på sentrumscenen i oslo. oroväckande lite folk utanför när vi kom dit c:a en timme innan start, men lokalen som rymde ungefär 2000 pers, var full när det satte igång.
sjukt bra spelning. underbara dansare, en riktig hitkavalkad och vi stod precis vid scen.

peppade innan start:


det var stenhård kontroll på att man inte fotade, men jag lyckades smyga fram kameran en gång iaf.



igår checkade vi ut vid 12 och skulle fördriva tiden fram tills vårat tåg skulle gå vid 15.48.


dennis grill verkade även sälja lusekoftor:



blev en fin lurre på ett trendigt ställe (en omelett, en sallad, en stor stark och en latte, 248 norska kr):



hemresa. märkligt kort, men man ser ett nr av 2600 på bordet:



på resan avslutade vi våran bag-in-box. väl hemma igen var det bara att duscha, svida om och dra in till stan på fest.

mathias hittade ett medicinskåp i vardagsrummet som innehöll bland annat latexhandskar:



kodak moment. jag (rätt onykter) försöker styra upp musiken:

buksorg

gårdagen gick som alla dagar i temat GI.
jag och helena kändes oss lite hungriga och var rädda för att inte bli mätta så vi gick och köpte oss en familjepizza, lite god glass och 200g mjölkchoklad.

pizzan var en halv maya special (tomat, ost, fetaost, lök, paprika, champinjoner och jalapeno) och en halv 2000 special (tomat, ost, kebab, kebabsås och pommes strips).
den var så tung att helena blev trött i armarna av att bära den. och den var så stor att jag fick gå och kolla så hon inte satte ner fötterna på nån isfläck. hon kunde ju ramlat och blivit klämd under monsterpizzan.





förresten. för er som inte har koll kan jag berätta att george har ramlat och fått en spricka i armen (halkat i en pöl vatten framför pizzaugnen) så att foffo har fått börja jobba istället.

systrarna

igår när jag kom hem från krogen satt jag ensam och lyssnade på sisters of mercy med låttexterna framför mig, rökte och sjöng med.



en gång hade jag en vän i nybro som svalt sig själv och promenerade en mil varje dag i typ ett halvår bara för att gå ner så mycket i vikt att hans kindben skulle synas som andrew eldritch i sisters. hans ögonvitor var ljusgula av näringsbrist mot slutet minns jag.
kanske hade varit lättare och roligare att gå på amfetaminet direkt istället.

edit:
obs. med "mot slutet" menade jag inte att han är död. bara att han slutade upp med dumheterna efter ett halvår.